Kvällen innan...

Åh vad jag minns kvällen innan föllsedan... Kvällen då man inte kunde somna. Nästan den bästa av alla kvällar, ja om man bortser från lillejulafton...
Maken arbetar sent och jag har nyss nattat mina två prinsessor. Den stora fick vara uppe lite längre ikväll. Oj vad vi myste innan ögonlocken dalade även på henne. Underbara lilla stora flicka som i morgon fyller 3 år.
Hon är fullkomligt införstådd om vad som händer och sker när morgonen gryr och har redan ikväll valt ut boken Mama mu bygger en koja. Den ska få följa med till dagis för att läsas på samligen. Sen ska hon få sitta i kungastolen minsann. Det får man när man fyller år. Jo visst, så är det. Men först ska mamma, pappa och lillasyster väcka trollhoppan med skönsång. Undrar vem som är lyckligast? Troligtvis hennes föräldrar. Eller ja... viss tvekan efter att paketen är öppnade... Håll i hatten, nu ska jag gå och slå in dom.

...och visst var det fint!

Vi begav oss i stormen till vår lilla kyrka alldeles nära och med röda julstövlar och ny röd jacka klampade storasyster in i bänkraden, satte sig med sin psalmbok och sa: "mamma, nu vill jag sjunga Pippi". När jag fått förklarat att nja... här sjunger vi andra sånger, så tog hon av sig stövlarna och bägge strumporna och mitt bland alla besökare började stora damen pilla bort tå-ludd mellan tårna... ja, varför inte?!
Sen, med psalmbokens, läppglanset och ett par clementiners hjälp fick vi ihop en riktigt fin och högtidlig stund där i kyrkan!
Men håll i hatten som det blåste!! Utanför ligger björkved i mängder och lockar oss att snart införskaffa den där spisen...

Imorgon är det fint

En soffa, en tavelvägg av nåt slag, en virkad mössa, tejpande på bokhylla och en hel del annat har det blivit på sista tiden och det finns inget stopp! Det bara sprutar idéer ur min snart amningsfria tillvaro! Webben hjälper så klart till att göda idéerna varför jag får nypa mig i armen och säga högt: det är här och nu som gäller! Lägg åt sidan till senare och gå upp och lek doktor med storasyster! Som tur är blir alla friska igen och doktorn packar ihop och går av skiftet. Då plockar vi fram pärl-skålen och gör tjusiga kreationer och aktar lillasysters små nypor som numera får tag på det mesta här i huset. Och imorgon är det Advent! Den finaste dagen av alla Advent. Bara ett ljus tänds. I kyrkan sjunger vi kraftfullt och det är nu själva stämningen så smått börjar ta form! Fast vi glömde mossa! Och naturreservatet tillåter inget självplock... Så det fick bli glitter! Och vips började det att växa svampar i glittret. Mycket märkligt men åh så fint. Advent mitt första ljus jag tänt... Snart så! Glöm inte läkerolen!

Jag försvann...

...men är nu tillbaka! Och det är härligt därför jag är verkligen tillbaka. I verkligheten. I nuet. Jag var i garaget. Först med ljus grundfärg ett par vändor. Sen med mörk grå färg som blev mörkare ju fler strykningar. Men nu får det vara nog. Nu är det färdigt. Nu har vi bägge två kommit tillbaka, dit vi ska vara. Soffan i köket och jag i nuet. Bra det där med målning. Bara man gör det grundligt. Och ett tu tre kommer det kanske en bild på kalaset!

Tips

En blogg jag följer och som ger mig både inspiration och lust är "It's a house"
Den skrivs av en tjej som, enligt mig, har en enorm skapar-anda med perfekt mått för detaljer och finess.
Har man lust kan man ju gå in och kika på hennes blogg och samtidigt få ta del av hennes lovande adventskalender. Det ryktas om fin-fina luck-öppningar. Se bara bild nedan på företagsnamnen som är med. Smaskigt, eller hur!?

Höstfint både här och där

Nu har vi räfsat löv, klippt gräs, fixat med bark och bäddat in det som nu ska gå i ide...
Nu kan snön komma när den vill!

Och inne i stugan pågår arbete i form av måla gamla möbler.
Sandpapper, målartvätt, grundfärg och sen själva färgen... 4 steg!!!? Min lata sida frågar om vi verkligen behöver göra det så grundligt?! Och dessvärre blir svaret JA. Och tack och lov för det... det blir nämligen kanonfint!! 

Det är Din dag idag

Mjuka händer som är varma att hålla
Famnen Din som är så lätt att krypa in i 
Som får mig att känna mig trygg, så trygg
En doft som borrar sig långt in i hjärtat
Ett leende som smittar av sig så lätt
Generositeten och välviljan, förståelsen och omtänksamheten
Sidor som få behärskar så bra
Strukturen och detaljerna, sinnet för planering
Irriterande men fantastiskt
Att vi alltid kommer i första hand och att familjen är det enda som räknas

 Hur blev Du så bra, pappa?

Den lilla havefruen

Vi kilade ner till havet idag efter vår lunch. Storasyster tyckte bestämt att man visst det kan bada trots att frosten låg vit på marken i morse.
Men hör och häpna! När hela vanten doppades ner i vattnet blev handen alldeles vansinnigt kall och det var minsann inte alls roligt att vara ute längre.
Men skam den som ger sig. Humöret steg när vi fann dessa mystiska spår i sanden... för att inte tala om den lilla korv-bullen som vi fann lite här och var... vi kom fram till att det var maskens hus och det ska man inte förstöra. Bättre att testa med skon på kvarlämnade (?) maneter som låg på sanden då vattnet dragit ut och lämnat kvar några sega rackare till storasysters förtjusning.

Mamma, jag skrivit mitt namn!

Nu börjar det ju arta sig!

Och medan damen skriver och ritar på sitt staffli så sitter jag i fåtöljen och stoppar mina strumpor!! Jo, det är sant. Och det går över förväntan! Jag tänker icke slänga älsklingsstrumporna utan här ska lagas. Jag kikar även ut genom fönstret på bygget som pågår alldeles bredvid och inser att vi nyss fått 1,5 grannar!

Ena huset med inflytt i januari och andra "huset" (än så länge bara en grävskopa) med inflytt till våren.
Nu är det bara några tomter kvar och sen är vi ganska tätbefolkade här i ödemarken...
Motsvarande tillvaro när lillasyster sover bör kanske tilläggas.

Måste bara testa att skriva det

Idag är det:
11-11-11
Tänk när klockan är 11 minuter över 11... ja, det kan inte bli så mycket häftigare!

Trevlig fredag!

Ledig torsdag...

Ibland är det skönt att ringa dagis klockan halv 9 på morgonen och säga: 

"Hej, vi kommer inte idag för vi tar ledigt"

Och det var just prexist vad vi gjorde och tänk vilken mitt-i-prick-dag vi fick!

Solen strålade från en november-fin himmel, luften var hög och frisk, inte alltför kall. Morgonbestyren var avklarade och maken hade gett mig en god hejdå-kyss. 

Vi begav oss till den mycket bra-iga lekplatsen lite längre bort åt det hållet. 

Att spendera en förmiddag på detta sätt är lätt som en plätt. Storasyster åker gussi-kana (som hon säger) tills byxorna bränner i rumpan. Oj vad hon åker. Jag står bredvid och tänker "hur kan jag sno åt mig denna fiffiga lek-uppfinning hem till vår trädgård?" 

Vi lyssnade på änderna ute på vattnet som låg och små-kvackade samtidigt som dom guppade lite lätt på en näst intill blank vattenyta. Ja, det var så vackert! Till och med storasyster sa "Mamma, träden är gula nu". Ja, sannerligen. Vi tyckte nog båda att det låg ovanligt många båtar kvar i hamnen för årstiden och när kyrkklockan klämtade tio slag, då blev det banan-fika! 

Visst häpnar man över tiden ibland!? Ja, inte att klockan var just tio utan tiden generellt. Den kommer liksom ikapp en och det där med att alltid ligga ett steg före känns plötsligt otroligt dumt. Det är ju här jag vill vara. Det är ju här och nu saker händer och det är ju nu vi är tillsammans. Just precis nu. 

Mina fina barn som jag får spendera så mycket tid tillsammans med. Livet är lyxigt.

Och det är minst lika lyxigt att få spendera kvällen med maken min!

så... jag kilar nu!

En tradig tisdag

Idag har det varit sådär kul.
Ibland är det sådär kul.
Vi gick ut en sväng. Sen gick vi in igen.

Vi ville inte vara ute länge.
Vi ville inte heller plocka stenar på stranden.
Vi blev nästan lite tokiga av att ha sådär kul.

Så vi bakade pannkakor istället!
Många blev det.
Storasyster mosade banan som aldrig förr och lillasyster fick också smaka.
Helt plötsligt vändes den där tradiga tisdagen till nåt som blev riktigt bra!

Godispåsen är tom...

...men hjärtat är FYLLT igen!
Tänk så skönt det kan vara att återses, trots ynka 24 timmar ifrån varandra!
Alla var glada och lillasyster utbrast i ett ovanligt stort smile då pappan stegade in genom dörren!
Härliga familj.

Lillasyster, elefantgräset och jag

Tyst i borgen...
Lillasyster sover och gräset vajar inte för tillfället... det är helt tyst. Bara några fingrar som trummar på tangentbordet.
Pappa och storasyster är ute på äventyr. Det får man ibland. Skönt att slippa morsan. För att inte tala om lill-syrran. Bara pappa och kanske en glass. Det är ju lördag.
Morsan själv ska ut och spatsera och fika när hon vill. Kanske kolla nån konstig såpa och äta hela godispåsen själv. Tror jag börjar nu.

Höstlovet snart slut

Vi tog ledigt i dagarna fyra och besökte djuraffären, köpte pussel, åkte buss, besökte biblioteket, lekte på lekplatsen, lyste med ficklampa, byggde koja under stolen och lärde lillasyster hur man äter smörgåsrån.
Vilken vecka, eller hur!? Tur att vi varit lediga!