Dagen började halv 7 då cement-bilen backade upp på vår uppfart och tömde ut en grå-svart gegga i den gjorda formen till vårt garage/förråd.
Allt såg bra ut och cementen slätades till för att börja bränna så sakta.
Jag och barnen smög oss ut för att undersöka den nu lagda grunden och vi möttes av 6 par funderande ögon... Byggarna stod med tumstockar och måttade och såg något undrande ut... med all rätt...
Formen som nu gjutits kändes väldigt liten. Så liten att vi började fundera på om detta bygge verkligen var till för att husa en normal-stor bil.
Garagets bredd, minus väggar, blev 2,18 m och bilen är 2,08 i bredd. Enkel matematik ger oss 10 cm kvar då bilen står i garaget vilket alltså blir ynka 5 cm på varje sida när den är inkörd... Ha! Vi kommer inte ut ur bilen när den står i garaget! Vilken fantastisk konstruktion! Och ännu bättre, fantastiskt av vår arkitekt som ritat upp hela bygget! Och inte nog med det! Den får inte plats på längden heller vilket var ytterligare en ta-sig-för-pannan-upptäckt som gjordes innan ens förmiddags-mellanmålet var intaget.
Vad göra!? Vad säga!?
Just nu är vi trötta och sega men med vetskapen om att vi tagit rätt beslut. Känns bra. Känns rätt.
Att det kommer kosta oss massor med mer pengar får vi gräma oss över en annan dag. Kanske är det så att vi skickar extra-kalaset till vår fantastiska arkitekt så får han stå för utgifterna! Vi funderar vidare...
Om allt går som det ska (käre gode Gud hjälp oss) så är det invigning av vårt dubbelgarage om 3 veckor!
Då blir det champagne!
Godnatt. Nu ska jag stryka en stackars liten lillasyster på feberpannan.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar