Julafton kändes ju nästan som påskafton med en grön vårliknande trädgård och med klara bländande solstrålar rakt in i ögonen just då sillen skulle intagas!
Fast härligt ändå. Härligt att allting gör lite som det vill. Och skönt att inte kunna påverka. Bara intaga. Och gilla. För det gjorde vi. Både sillen och solen och varandra.
För att inte tala om tomten. Oj vilken hemlig sådan. Men ack så välkommen! Storasyster både tackade och strök honom ömt på skägget innan han försvann ut i mörkret igen.
Och som Ni ser så hade även tomten fattat att den där solen, den lyser starkt idag!!
En första jul i vårt första hus med vår familj. Det blev precis så som vi hade önskat. Och granen står fortfarande så grön och grann i stugan. Med Pippi och lilla gubben hängandes i. Alfons däremot, han ligger under och tittar upp. Han ser nog stjärnan fast att den är långt långt upp.
Efter några härliga hemmadagar och några härliga bortadagar är vi nu fyllda av familj, nära och kära vilket känns som en ynnest.
Och den där ringen... ja, kära nån. Även den en ynnest. Tack återigen!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar