Dan före doppardan...

Stövlarna är klackade och kavajen är framhängd. Morsan är nervig och plockig... Hur är man då? Tja, man är som vilken höna som helst... Började helt plötsligt storstäda klädkammaren med allt vad det innebär såsom strykning, vikning, sortering, kastning och provning. Galet kan tyckas men är i denna stund färdig med insikt i att shopping-listan kan krympas något... Har lagt ordning en del medikament som kan vara bra att ha nära till hands för min fine make, tillika föräldraledige ansvarige, ifall ifall... Har plockat ordning i städskåpet så att RUT lättare kommer åt på torsdag när uppfräschning ska ske, sen självklart: frukt och grönt, livet är skönt!
Och ute är det friskt! Denna vackra höst. Öroninflammation och annat såsom höstlöv och tallbarr verkar som bortblåst och nu har dom små pjoddarna fått lite nötter i sin matare.

Arbetslivet kryper närmre och som jag skrev sist så är det mer än välkommet. Men åh så viktigt att njuta av här-o-nu. Trots att storasyster väcker oss okristligt tidigt i ottan med önskan om att få kliva upp i mörkret för att "göra lite mysigt nere vid frukosten", omedveten om våra turneringar under natten med vår minsta lilla marodör. Frukostarna ääär ljuvliga och stearinljusen fladdrar ikapp med mina gäspningar. Ingen stress, ingen tid att passa utan bara masa och hasa i nattlinnet.

Nä, nu är det dan före doppardan och jag har mycket att stå i. Packning är prio näst efter bortplock av matbord, disk och tork. Sa jag att jag reser bort ett par dagar, ganska jättemånga faktiskt.

So long!

Nu är det dax!

Helt plötsligt! Med solens strålar fulla av energi, med allt runt omkring oss som är vackert och med nya friska tag.
Hej! Det var längesen!
Nyklippt, nyfärgad, nynaglad och nyfikad! Jag är här! Om än i längtans tider men dock! Det står mor-dotter-resa, spa-långhelg, nytt jobb och vardag på schemat! Va! Kan det vara möjligt? Jo, minsann.
Att vara föräldraledig med två friska fina flickor har varit och är jättehärligt på alla sätt och vis men efter nästan två kalenderår känns det mer än dags att fortsätta karriära och snygga till sig lite (läs: ganska mycket). Det behövs liksom lite luft under vingarna, lite rosor på kinderna, lite pressveck och ett password till nåt effektivt arbetsredskap som bara användare får inträde till. Och jag tror det kommer att bli lite av varje alldeles snart.

everything changes... sometimes...

Ja, men ett par skrivna ord vore väl ändå på sin plats?
Kan tyckas.
Och frun sätter sig på platsen med fingrarna på alla bokstäver. Tryckandet kommer liksom inte igång.
Inte av sig självt just nu.
Men jag önskar ändå få visa vårt absolut bästa i livet, i världen, i kropp och i själ:

 ...och så var det hösten ja. Den som kom så fort att vi fullkomligt kastades in i alla löv, regnställ och näsdukar. Hjulet har snurrat oss snabbare än vanligt och vi är yra av bara tanken.