Stövlarna är klackade och kavajen är framhängd. Morsan är nervig och plockig... Hur är man då? Tja, man är som vilken höna som helst... Började helt plötsligt storstäda klädkammaren med allt vad det innebär såsom strykning, vikning, sortering, kastning och provning. Galet kan tyckas men är i denna stund färdig med insikt i att shopping-listan kan krympas något... Har lagt ordning en del medikament som kan vara bra att ha nära till hands för min fine make, tillika föräldraledige ansvarige, ifall ifall... Har plockat ordning i städskåpet så att RUT lättare kommer åt på torsdag när uppfräschning ska ske, sen självklart: frukt och grönt, livet är skönt!
Och ute är det friskt! Denna vackra höst. Öroninflammation och annat såsom höstlöv och tallbarr verkar som bortblåst och nu har dom små pjoddarna fått lite nötter i sin matare.
Arbetslivet kryper närmre och som jag skrev sist så är det mer än välkommet. Men åh så viktigt att njuta av här-o-nu. Trots att storasyster väcker oss okristligt tidigt i ottan med önskan om att få kliva upp i mörkret för att "göra lite mysigt nere vid frukosten", omedveten om våra turneringar under natten med vår minsta lilla marodör. Frukostarna ääär ljuvliga och stearinljusen fladdrar ikapp med mina gäspningar. Ingen stress, ingen tid att passa utan bara masa och hasa i nattlinnet.
Nä, nu är det dan före doppardan och jag har mycket att stå i. Packning är prio näst efter bortplock av matbord, disk och tork. Sa jag att jag reser bort ett par dagar, ganska jättemånga faktiskt.
So long!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar