Ska bara...

...inte vara sjuk mer först...

Tänk om...

Tänk om klippa och klistra och pyssla var lika livsviktigt som att äta. Om man inte kreativt gjorde något ungefär var tredje timma så skulle man bli helt avtrubbad och nästan svimfärdig... Det skulle liksom vara livsviktigt, varje varje dag. Och att man kunde säga, nä nu måste jag planera inför morgondagens pyssel varpå sax, papper och klister lades i händerna på mig. Eller varför inte såg, färg och lite skruv?
Vilket liv! Halleluja!
Vi håller på att göra om köket just nu. Jag kommer fixa lite till i kväll och sen blir det ett par bilder i morgon. Pyssel pyssel på väggen där...

För det är ingen vanlig dag!

Nu håller vi helg!
Och det med råge.

Njut i solen! För det är liksom sol nu. På alla plan.

Och vår klotlönn fick agera flaggstång. Visst grejar han det fint?

Våren är verkligen på g

Vips, puts väck!
Snön kom... och gick... vi hann inte ens göra mer än en Tommy och sen var även han borta.
Hitforslandet av svart pulka var nog att ta i... men än finns det hopp. Ja, för somliga. Räkna inte in mig.
Dagens promenad på bar mark i stark sol gav mersmak varpå vi stannade kvar länge uti vår hage. Och tänka sig! Lökarna jag satte tidigare har börjat gro och stuckit upp ur vår jord! Vilken grej! Energi! Och med den kom även badrumsgrönska och hall-fix! Inte dåligt såhär på söndagseftermiddagen.

Två stolar motsvarande Acapulco har hittat hem samt ett klädträd med förvirrade galgar i. Krokar och snart även en tavla har borrats och vips har vi äntligen fått reda och ordning. Så, välkomna att hänga av Er!

Alltså...

...huuur gick detta till...?!

16 februari

Vår vackra dag är snart till ända.
Och jag har suttit och viftat med bara fingrar... eller ja, jag bar ju ett par andra varianter men nja... går inte bara att ersätta vad som egentligen ska sitta där. Fast det vet dom om. Och vi.
Jag hör fortfarande klockorna den där kyliga februaridagen. Fina pappa i fluga. Vår insikt i att inte kunna sitta gömda längre utan fram till dörrarna, grabba buketten, ge varandra en blick och tillsammans vandra fram till Honom. Min fina älskade Man.

Att dela kärlek och sorg med. Sannerligen. Att dela allt med. Ja, gärna.
Lyckan är inte att vara gift i sig utan lyckan är att leva som gift. Varandra. Tillsammans. Vi två. Alltid en till del - som är hel. Kompletteringen är total.
Du är för mig det jag är för Dig.

Fesen wienerkorv

Ungefär så här ser man ut när man leker livsfarlig prinsessa med krona på huvudet.
Och ungefär lika många bling-bling som damen har på sig önskar jag det fanns armar på min kropp ibland.

Mitt på dagen går det bra men på kvällen... då när ögonlocken slokar och gaffeln känns tung så tung, dåå vore det bra med tjugofemtielva armar och händer. Matning till höger och vänster, upp och ner, torkning och dricka, klapp och puff. Har börjat uppskatta halvljummen för att inte säga fesen mat men anser att wienerkorv borde hålla värmen mycket bättre - trots allt. Jodå, vi har ett jämställt äktenskap men vad göra när helan är halv?
Zzzov gott alla... det gör vi.

Alla mina hjärtan

Hur kan det bli så lika!?
Vid 4 månaders ålder kom deras första tand och på 10 månaders dagen gick dom. Hur vet naturen vilken dag det är? Hur kan det finnas så perfekta små mekanismer som vet hur man gör livet berikande och så fantastiskt?

Och vilken mekanism hittade på dagen idag måntro? Säkert en bra en.
Så när maken hade öppnat sitt lilla kärlekspaket och sprutat på sig doften sa storasyster:
"Den luktar PYTON pappa!".
Det är alla hjärtans dag idag!

Skit och pannkaka för hela slanten

Fast inte på riktigt. Bara i sinnet. Men det är nog så jobbigt.
Det gick i stöpet och jag blev faktiskt riktigt besviken. Man kan inte lyckas varenda gång, ack nej, men just denna gång hade ju varit så härligt.
Sen att guldsmeden ringde och sa att dian (!) var sprucken ända från botten och rakt igenom var inte heller så härligt. Speciellt inte när vår speciella dag inträffar inom kort och jag ska sitta helt bar och vifta. Nä serru, det går liksom inte för sig. Får hitta på en lösning...
Börjar nog med att test-inträda morgondagens röda skimmer. Kanske kommer jag i stämning igen.

Det sitter i...

All heder till mig själv!
En vecka sen hemkomsten och det där lilla extra sitter fortfarande i!
Känns fantastiskt. Vet inte vad det är men bra är det.
Håret fick sig en rejäl omgång, lyxiga produkter med hem i påsen, garderoben fick sig ett lyft, den lilla clutchen fick en kompis fast i blå, magen fick gastronomi, syskonen fick babbla, det dinglar och ring-lar i öronen, bästa väninnor fick kramar och lampan på byredo var otrolig. Alla mål uppfyllda! Men åh så trist det var att inse att den där tiden, den är minsann inte givmild av sig. Den bara tar och tar. Den tog t ex en fika med kära J och hennes lilla Majk samt ett möte med både moster och morbror. Jag hade faktiskt riktigt ont av att inte få träffa alla eftersom jag ansåg mig ha ALL tid i världen under denna tur! Nåja, jag bjuder igen tusenfalt och hoppas på ny tur...


Här hemma ramlar jag enkelt tillbaka i våra invanda rutiner och det är så skönt. Det är här jag hör hemma. Människan är fantastisk på att anpassa sig. Stressen började att vakna till liv på flygplatsen och det var ett kärt gammalt återseende - efterlängtat? Nja, sådär. Trots det har vi har kommit riktigt bra överens under turen men enades senare om att gå skilda vägar efter våra fem dagar tillsammans. Nu vet jag inte vem den har krupit hem till. Inte är den här, mig veterligt.














Här hemma är det bara vitt vitt vitt och snögubben Tommy kom på besök idag! Och det tokiga i kråksången är att snögubben Annika hittade hem till bästa kompisen ett par hus längre bort!

Och vad gäller mössan så kommer den från en loppis och jag har inga som helst kopplingar till den. Men visst är hon söt!!?

 

Stress finns liksom inte här. Det är bara tyst och stilla och avkopplat. Vi pysslar med vår tejp, pärlar små halsband och bakar fina kakor. Vi köper lite mjölk, badar i vårt badkar och har i massor av bubblor. Sen lägges tjusiga dermalogicaprodukter i ansiktet och barnen målar på sitt staffli och så får vi ju trevliga besök titt som tätt så klart.

Varför ska jag åka bort!? Allt finns ju här!
Och det är fantastiskt ljuvligt att få vara en del av det.

Borta bra...

Jag är hemma
Jag är tacksam
och jag är otroligt lycklig

Hemma ÄR bäst!