Det sitter i...

All heder till mig själv!
En vecka sen hemkomsten och det där lilla extra sitter fortfarande i!
Känns fantastiskt. Vet inte vad det är men bra är det.
Håret fick sig en rejäl omgång, lyxiga produkter med hem i påsen, garderoben fick sig ett lyft, den lilla clutchen fick en kompis fast i blå, magen fick gastronomi, syskonen fick babbla, det dinglar och ring-lar i öronen, bästa väninnor fick kramar och lampan på byredo var otrolig. Alla mål uppfyllda! Men åh så trist det var att inse att den där tiden, den är minsann inte givmild av sig. Den bara tar och tar. Den tog t ex en fika med kära J och hennes lilla Majk samt ett möte med både moster och morbror. Jag hade faktiskt riktigt ont av att inte få träffa alla eftersom jag ansåg mig ha ALL tid i världen under denna tur! Nåja, jag bjuder igen tusenfalt och hoppas på ny tur...


Här hemma ramlar jag enkelt tillbaka i våra invanda rutiner och det är så skönt. Det är här jag hör hemma. Människan är fantastisk på att anpassa sig. Stressen började att vakna till liv på flygplatsen och det var ett kärt gammalt återseende - efterlängtat? Nja, sådär. Trots det har vi har kommit riktigt bra överens under turen men enades senare om att gå skilda vägar efter våra fem dagar tillsammans. Nu vet jag inte vem den har krupit hem till. Inte är den här, mig veterligt.














Här hemma är det bara vitt vitt vitt och snögubben Tommy kom på besök idag! Och det tokiga i kråksången är att snögubben Annika hittade hem till bästa kompisen ett par hus längre bort!

Och vad gäller mössan så kommer den från en loppis och jag har inga som helst kopplingar till den. Men visst är hon söt!!?

 

Stress finns liksom inte här. Det är bara tyst och stilla och avkopplat. Vi pysslar med vår tejp, pärlar små halsband och bakar fina kakor. Vi köper lite mjölk, badar i vårt badkar och har i massor av bubblor. Sen lägges tjusiga dermalogicaprodukter i ansiktet och barnen målar på sitt staffli och så får vi ju trevliga besök titt som tätt så klart.

Varför ska jag åka bort!? Allt finns ju här!
Och det är fantastiskt ljuvligt att få vara en del av det.