Typiskt. Som vanligt. Men på nät sätt får jag ihop det ändå. Ok, att packa för några dagar borta är väl inget mekk, kan man tycka men jo serru det kan man visst tycka. Barn med alla tillbehör, väder o vind minus ett fungerande huvud är en svår ekvation mellan kl 08.00 och 08.50 en tisdagsmorgon. Och resultatet visade sig dels genom en bångstyrig handduk som inte alls ville hänga kvar runt lillasysters hals varpå haklapp hade varit smutt att packa ner samt att själva resesängen står kvar, ouppackad i ett förråd ganska många mil bort. Så typiskt... Men ändå fick jag ihop det på nät sätt. Det mesta av det andra verkar vara med. Sen att jag själv har med mig ett par supersnajdiga ballerinaskor och en hel del linnen - bara - är ju ingen ko på isen för visst ska väl regnet försvinna per omgående? Tänkte väl det. Eller genomtänkt-e ju det noga mellan kl 08.00 och 08.50 i morse.
Nå, varför i hela fridens namn blir det så här då?
Tja. En morsa av mycket spontan och impulsiv sort har inte förmågan att tänka kvällen innan avresa att nog vore det bra att packa redan nu. Nej nej. Fel. Hon tänker att hon borde nog såga sista brädan av virket som inhandlades på brädgården häromdagen (till ett f.ö. ganska så jättespontant utomhusbygge) plus att hunden Dixie definitivt skulle både sys och stoppas. Det finns inte en chans på jorden att packningen oxå skulle fått plats denna fina måndagskväll. Men åh så roligt och bra det blev - igår. För att inte tala om storasysters glädjetjut i morse kl halv 7 när Dixie stod och väntade vid trappen. Ja, kära nån, sånt ääär ju så härligt!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar