Maken snusar på soffan med en halvläst DN på magen. Själv sitter jag och funderar över vart det där manchestertyget tog vägen? Skulle passa perfekt till ugglan...
Gårdagen var en perfekt start på det som nu är ett faktum. Lugn. Ro. Vi.
Saknar ingenting. Inte ens barnen.
Bara om några minuter eller så blir det lite fix inför kvällens cykeltur bort. Under alla dagar med bara vi ska inte maten varken förberedas eller tillagas, bara avnjutas och betalas.
Och visst, vädret är ju märkligt och tråkigt och regnigt och ovanligt och... ja alla tjatar om det men åh vad det växer ute då! Nu har jag fått vända ner klematisens annars uppåtsträvande klätterlianer då den redan nått maxhöjd på armeringsjärnet! Underbart! Och jag tycker mig skåda ett par knoppar på denna spännande sort. Ja, Rabatten och rabatterna är otroligt vackra ute nu. Stoppa klockan! Men visst är det märkligt att vår klotlönn som stått och prunkat länge nu med sina vackra gröna blad faktiskt börjar få röda höstfärger i sin krona! Men kära nån! I juli månad ska inte höstfärgerna ens nästan VILJA komma fram. Dom ska ligga inkapslade och inte vilja komma ut i den svettiga värmen. Men ack så fel det blev i år då! Fast jag gillar fel i vår perfekta tillvaro. Typ ett borttappat manchestertyg...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar